Sällskap

Den här lilla damen låg och vilade i backen ner mot sjön. Bland gulnande löv och rosa ljung.

Nästa dag låg hon i gräset utanför garaget. Tänker att hon känner sig trygg här på något sätt. Glömda är de uppätna blommorna som jag svurit över och jag tänker att det ändå på något sätt är fint att hon vill vara här hos oss.

Vad hände egentligen med den här veckan? Nyss var det fredag, och så nu.. .ja då är det fredag igen.

Man tackar! 

Fredagar är ju faktiskt bäst!

.

Hej Vinter!

Vilken vinter det blev?

Jag tror vi tog med snön hem från den där alptoppen vi hängde på förra helgen.

Men mysigt är det och jag tar hundra gånger hellre detta än det gråa slasket som skulle vara ett alternativ denna årstid.

Men med snön kommer också svårare tider för de små vännerna i skogen så jag ser till att fylla upp det lilla fågelbordet med goda frön. 

Hemma hos oss ska alla som vill få äta sig mätta!

Imorgon måste, måste jag komma ihåg att lämna in kameran - den håller verkligen på att ge upp nu!

Vad du är söt min lille ponny...

Gulligt eller gulligt?

Någon tog en liten paus i gräsbacken

God eftermiddag i höstrusket

Idag har jag och de två minsta spenderat dagen inomhus. Vädret lockar ju inte så där jättemycket och de har båda två en förkylning i kroppen och ligger på gränsen till feber så i ett försök till att få sjukdomen att inte bryta ut stannar vi inne och myser idag.

Jag såg att jag ju dessutom hade kameran full med bilder på den lille lurvige - så håll till godo med ett bildregn här ovan av den lille söte ponnyn som bor längst inne i Elises hjärta.

Men som sagt, vi spenderar dagen inne idag.

Vi badar skumbad med tända ljus i badrummet, målar naglarna, bygger koja och läser saga och nu har vi kurat ihop oss nere i soffan och tittar på mysiga Bröderna Lejonhjärta.

Till råga på allt fick jag dessutom ett infall och körde ett pass yoga här hemma, något som inte skett på jag vet inte hur länge, så undrens tid är kanske inte förbi. Oj vad jag behöver det känner jag, det är verkligen dax att jag tar tag i mig själv nu när det kommer till den biten.

Och så är jag så sjukt sugen på scones så det är inte omöjligt att det blir det ikväll för att liksom toppa höstmyset och en dag inne så mycket som det bara går.

En sån här ruskig dag är ju faktiskt helt ok att spendera inomhus med små söta trollungar.

Det är ju inte så att det lockar att gå ut direkt.

När man vet att hösten är här för att stanna

Jaha, så var vi där igen. 

Vid den tiden på året när den fyrbenta medlemmen av vår familj väljer att sätta sig i fönstret och betrakta världen på behörigt avstånd. Ett avstånd där en glasruta skiljer det som är ute från det som är inne och gör att man inte behöver bli blöt och kall om tassarna.

Vi har alltså kommit dit nu och jag konstaterar att hösten faktiskt är här. På riktigt nu!

Och så äter hon. 

Som om jordens undergång är nära och den som inte ätit upp sig inte kommer att överleva en sträng vargavinter.

Men å andra sidan. Det är nog vad jag också skulle göra om jag hade möjligheten.

Sätta mig tryggt och varmt inomhus och äta mig igenom vintern.

Det skulle nog egentligen inte vara så dumt alls.

Men höst är det och även om jag har svårt att verkligen förstå det får jag förlika mig med tanken, släppa varma sommarkvällar och bad i sjön och istället fokusera på tända ljus, filtar och comfort food.

Jo, hösten är helt ok om man gör den till vad den är.

Höst.

Besök

Någon har blivit en bokmal under semestern. 

Till er som har "lite större" barn, kan jag verkligen rekommendera böckerna om Percy Jackson. Min 10 åring är uppslukad i bokens underbara värld - tack mormor!

Vi har fått besök här i huset. En liten kattkille som har bestämt sig för att vi är de trevligaste och mysigaste varelserna han träffat och nu vägrar han gå från tomten. Vi släpper inte in honom i huset såklart, men vid tillfälle när bilden togs hade han smitit in och lade sig och myste allra bäst bredvid bokmalen.

Det är ju såklart trevligt och mysigt att få kattbesök - jag älskar ju katter, men jag blir lite orolig när han är här hela tiden. Han har säkert någon familj som kanske saknar honom. Jag tänkte först att han kanske är en vildkatt,men han är alldeles för tam och kelig, pälsen alldeles för glansig och fin och han har alldeles för mycket hull på kroppen för det - tror jag i varje fall. Så ja... jag hoppas att han snart hittar hem igen, för även om jag skulle vilja stoppa ner honom i väskan och flyga hem honom till andra sidan jorden så är ju det inte en möjlighet. Hur gärna jag än skulle vilja.

In the countryside

Förra veckan, i samband med Valborg åkte vi en sväng till min pappa. Pappa bor ute på landet ungefär vid hästmeckat Strömsholm där jag själv ridit mycket som barn och ung.

De söta kalvarna var ute och kikade nyfiket på oss, allt medan mamma ko med ett vakande öga över sina små stod och mumsade på något strå.

Men den sötaste av alla var så klart Lille Skutt. Denna lilla ponny som så självklart tagit en stor bit av barnens hjärta. Tålmodigt stod han och lät sig bli borstad och pysslad med och jo, jag tror nog att han njöt. Även om borst tagen kanske inte alltid gick i rätt riktning.

Men Lille Skutt resonerade nog så att har man något gott att tugga på så går det mesta bra ändå. Det är liksom inte så mycket som krävs för att en liten rund ponny ska vara nöjd. 

Och så blev det dags att sitta upp. 

Elise kände sig otroligt stor och duktig när hon ledde runt lillebror i både skritt och trav i det gamla ridhuset.

Lillebror tjöt av skratt när den lilla hästen med sina korta små ben travade runt och han själv studsade som en liten boll där uppe. Men han hade en bra balans, för han lyckades hålla sig fast hela tiden, och jag själv sprang bakom och flåsade för att kunna hålla en liten hand på ryggen, just ifall han skulle studsa av.

Elise gjorde sin första galopp och var mycket stolt och glad. Att galoppera som sexåring det är inte illa och ganska modigt - eller hur!

Morfar och Elise ute på ritt

Idag sitter jag hemma och jobbar och undrar vart våren tog vägen? Vinden blåser så att det knakar utanför och sjön här nedanför täcks av små vågor. Katten vägrar att gå ut och jag känner mig kall ända in i märgen och sveper cashmerefilten runt mig. Men ändå. En dag med hemmajobb i soffan är rätt ok, även om våren tog ett steg tillbaka och fågelsången tystnade.

Jag vet ju att det bara är för en stund.

Mammas hästflicka

En riktig liten hästtjej klar för veckans ridlektion.

Åh tänk om man hade tiden att ha en liten ponny och få tillbringa fler timmar i stallet med henne. Tyvärr finns inte riktigt tiden för det just nu, men drömma kan man ju, eller hur.

Det är ju något speciellt det där, att vara en hästtokig flicka och att få ha en alldeles egen häst. Det är få förunnat, jag vet, och jag var ju själv en av de tusentals flickor som hade lyckan att få ha egen häst. Inte bara en, utan hela tre stycken. Två ponnies och en häst. 

När jag tänker tillbaka så har det där gett mig så otroligt mycket och har nog gjort mig till den person jag är idag. En tuff tjej med skinn på näsan.

Jag har dessutom hört att rekryterare och företag nu förtiden ser det som en merit om man har titeln "hästtjej" i sitt CV, och det kan jag absolut förstå. 

Vi hästtjejer härdas - och inte bara vi med egna hästar, alla som någonsin slitit i ett stall eller på en hästrygg, sin egen eller på ridskola vet vilket slit det är, men samtidigt så mycket man får tillbaka!.

Drömmen om att åter igen ha en egen häst kommer nog alltid att finnas, men just nu får det stanna vid just en dröm.

Ute är det mörkt och kallt

Nej, alla är inte lika entusiastiska över att vara ute. 

Vissa är till och med rent ut sagt förbannade över att ha en så elak matte, som tycker att alla, oavsett barn eller djur bör få den dagliga dosen av frisk luft.

Vissa vill hellre ligga inne i en varm fåtölj mest hela dagen och göra precis ingenting.

Vissa har heller inget problem med att en hel dag kan gå utan att man rör sig mer än mellan soffa och matskål.

Vissa har blivit ganska så tjocka som resultat på att man knappt varit utanför dörren sedan Augusti.

Vissa vänder gärna i dörren och försöker springa in igen.

Vissa svär under morrhåren när den elaka matten man bor hos vänligt men bestämt tvingar ut en och stänger igen dörren med en smäll.

Vissa sitter på trappan en stund innan man går in värmen igen.

Vissa tycker inte alls om vintern.

Pippi på pippi

Finner att jag har snöat in på djurmotiv på sista tiden och det verkar som fåglar, specifikt i form av papegojmodell tycks ha fångat mitt intresse.

Kudden från DayHome har extrem likhet med den kitchiga fågelstatyetten, eller vad man nu ska kalla den, som jag fann på en liten butik bredvid mitt jobb. 

Det är inte förrän nu, när de båda hamnat i samma rum jag inser likheten och det lätt komiska i denna plötsliga faibless för fjäderprydda varelser.

Snart släpar jag väl hem en bur också, en sådan som syns lite här och var, med flagad färg och utsmyckningar och det kan väl få vara ok kan jag tänka. 

Men snälla, hejda mig innan jag blir den där damen som hänger runt på något torg, gärna utanför någon ståtlig kyrka, och låter duvorna klättra på huvudet samtidigt som jag kastar frön ur fickorna på den tre nummer förstora herrocken jag bär och som rymmer hela mitt liv.

Hejda mig innan dess - tack!

Heldag med kidsen

Godkväll

Har ni det bra i novembermörkret? 

Här lyser månen alldeles full och speglar sig med sitt magiska sken i sjön nedanför oss. Jag har hällt upp ett glas rödvin och snart skall oxfilén vi nyss inhandlade tillredas. Efter det väntar en helkväll med familjen i soffan.

Vi har precis kommit hem, jag och de två största, från en heldag tillsammans. Vi började såklart i stallet och medan lilla E red fick jag och E lite viktig egentid tillsammans. Vi tog en promenad och slog oss sen ner och fikade i stallets cafeteria. Det är ju inte så ofta vi får de där "egna stunderna" tillsammans bara han och jag.

Efter ridlektion och allmänt mys och klappande av mjuka hästmular (tänk jag tycker nog att något av det allra mysigaste som finns är en mjuk mule som blåser varm luft på handen eller kinden) så blev det pannkakslunch på Delselius i Gustavsberg och sedan vidare för badhuset hela eftermiddagen. Och jisses vad det har badats, själv är jag ju inget stort fan av badhus.. brr.. men vad gör man inte för sina små? Otroligt länge sedan vi var där så det var på tiden. Lek blev det men också en del allvar, för några simmärken fick följa med oss hem. Jag tycker att det där är viktigt. Att ta märken och lära sig simma ordentligt. Att både som förälder och barn vara trygga med att de små kan simma.

Så, här är vi nu. Hemma igen efter en heldag. Vinet upphällt, maten snart på gång och sen en mjuuuuuuk soffa och månen som sällskap ute på den mörka himlen.

Var det någon som sa lördag?

Mitt i allt grått

Den vackra grönskande bilden av sjön och bryggan man möts av om man under sommarmånaderna blickar ner över vår tomt har bytts ut mot en jämngrå färgmassa. En grå massa som tagit ett så starkt grepp kring dagarna att den inte kommer att ge vika förrän den vita snön singlar ner och lägger sig som ett välsignande och glittrande täcke över landskapet.

Mitt i allt grått satt en dag Herr Häger och spekulerade. Vad han spekulerade i kan man bara gissa, men kanske handlade det om varma sommarvindar och fiskar som hoppar i det ljumma vattnet. Kanske handlade det om att inte frysa simhuden av tårna när de ska doppas i den kalla sjön?

Ett naturens vemod har sänkt sig över bryggan och kanske var det i melankoli han drömde sig bort till varmare platser samtidigt som han speglade sig i den svarta spegeln av vatten.

Hemma

En morgon hemma vid mitt frukostbord.

Barnen är lämnade och jag själv stannar här idag, har inte mått så bra under sista tiden och jag behöver några dagar av att bara vara och att landa i mina tankar. 

En god kopp te och en stund med lite bloggar nu på morgonen, inget jobb, idag unnar jag mig att bara vara.

Min trogna följeslagare är såklart med vid min sida och i köksfönstret har hon placerat sig, som en vakthund och vakar ut över gården och skogen. Ser hon något misstänksam morrar hon för att göra mig uppmärksam, nej rådjuren går inte säkra när min jägare är på vakt.

Och själv förundras jag över lugnet, men ändå med en liten en på min axel som knackar mig på huvudet och undrar vad jag håller på med? Borde jag inte jobba?

Visst är det några mail jag borde svara på? Visst är det några samtal som kan ringas? Några presentationer att fila på? Några excelfiler som väntar?

Tänk, även fast jag är sjukskriven så är samvetet där och ger mig en känsla av att skolka.

Varför är det så?

Kan jag inte bara njuta av att ha en tom dag utan måsten och utan krav?

Ikväll blir det i varje fall bröllop med min nya fina klänning på!

Mina små jockeys

Jo vi var ju borta i några dagar!

Nämligen först hos morfar och sen hos mormor. 

Några dagar av tid med dem man tycker extra mycket om, både för mig och för barnen. Några dagar av att bara få vara och bli ompysslad samtidigt som barnen har mysigt och får bli bortskämda av sin mormor och morfar. Sådan tid som är så himla viktig för att man ska kunna fungera men sådan tid som man egentligen får alldeles för sällan.

Vi började hos morfar, och där har vi ridit och ridit och ridit. Många turer ner till stallet där barnen har klappat, pussat och ridit runt på den tjocke lille kraken till häst - Lille Skutt.

Och som det har pussats, och som det har kramats och borstats, så välryktad och bortskämd och matad med godsaker har han nog aldrig tidigare blivit i sitt lilla hästliv. Och nog tyckte han det var rätt mysigt ändå, där han snällt stod och lät dem hållas med vad de nu gjorde.

Barnen då - jo de var lyriska. Såklart!

Vem skulle inte vara det om man hade en knubbig liten häst att pyssla om?

Sen bar det av för ett stopp hos mormor och där blev det kusinlek och en massa roligheter samtidigt som jag fick en chans att bara sitta i en stol och bli serverad mousserande vin och prata om ditt och datt med min älskade mamma.

Så ja, vi har varit borta, men jisses vad vi behövde det.

Kvällsfiske

Home sweet home

Vi är hemma igen och nu äntligen verkar det som om alla är helt friska. 

Här ligger lugnet som en behaglig slöja och det är svårt att inte koppla av och återhämta sig. Fåglarna kvittrar och nere vid bryggan ligger vattenspegeln blank och fin. En liten tur ner för att söka fiskelycka blev det och även om varken fångsten var god eller tålamodet långt (eller i vilken ordning det nu var det där) så är det härligt att sitta där nere på sommarkvällarna och höra fiskarna slå i vassen.

Och vet ni vad som hände kvällen innan vi åkte till Italien, när jag gick ner sent på kvällen för att ta ett av mina älskade kvällsdopp? Två bävrar gjorde mig sällskap och simmade och lekte bara ett antal meter från mig och bryggan jag satt på. Helt magiskt att få vara så nära dessa djur. Jag har sett dem på avstånd tidigare och visste att de bodde här någonstans men nu var de så nära så nära och det blev med ens så påtagligt att vi ju faktiskt delar den här planeten och naturen med så många fler än oss människor. Tror vi ibland behöver oss en tankeställare på det.

Nu väntar kött på grillen och jag tror nog att jag hör ett glas vin ropa på mig någonstans.. jo, jag har lagt mig till med vissa vanor nu under semestern i Italien, det har jag.

Men jo, det är ju semester!

Sällskap i poolen

Såhär kan det se ut ibland - inte bara vi människor som måste svalka oss här i den italienska högsommarhettan.