Putte i blåbärsskogen

Ibland är det mysigt att kliva ut i sin pyjamas och sätta sig bland blåbären och mumsa.

Sista dagen i Augusti idag.

Imorgon börjar vi insupa hösten på riktigt. Här i Stockholm har ju sommaren dröjt sig kvar så snällt, och än så hoppas vi att värmen får hänga i lite, lite till.

Höst blir det ju förr eller senare ändå.

De där kvällsdoppen

Mitt bästa och det jag lever på resten av året - kvällsdoppen!

De magiska, underbara kvällsdoppen. Den spegelblanka sjön, ljudet av en fisk som slår i vassen, de skymmande Augustikvällarna och någon man älskar. Det blir inte bättre än så.

Mysigt!

Och lite blåbärsstopp på vägen ner

Hon och jag.

En varm Augustikväll.

Så otroligt, otroligt underbart!

Härlig Kräftskiva

Lite bilder från helgens mysiga Kräftskiva som vi arrangerade här hemma hos oss i lördags.

Underbar Augustikväll som gjorde det möjligt att sitta ute långt in på småtimmarna och skåla.

Och även om jag normalt sätt är sådär måttligt förtjust i kräftor så måste jag nog tillstå att i lördags var allt perfekt och kräftorna föll mig riktigt i smaken. Vi hade köpt Svenska signalkräftor från ICA och jag tyckte nog allt att de levererade på topp.

Underbart härligt väder det är just nu, eller hur?

Idag är det ju måndag igen och därmed jobbdag, men de ljumma vindarna och chanserna till sol från helgen ligger kvar som en varm smekning över de fortfarande brunbrända benen.

Jag är faktiskt hemma och jobbar idag, eftersom äldstingen ligger hemma i feber och nej jag klagar inte över det. Med jämna mellanrum smyger jag ut genom de öppna terrassdörrarna och ger mig själv en boost i form av solljus och värme.

Tror faktiskt jag tar en kopp kaffe och smiter ut en stund nu... vi hörs!

Spirituellt

Det sägs att kroppen har sju "chakran"....

Första skoldagen

En alldeles färsk "Ettagluttare"

Pirrig och glad över första dagen i "riktiga" skolan.

För även om kompisarna och fröknarna är samma som i förra året i förskoleklassen är det ju nu det börjar på riktigt!

Goddag Fröken!

Ja men hallå!

Här är jag igen, efter vad man nog får kalla som ett lååååååångt uppehåll!

Både våren och sommaren har passerat och vi närmar oss hösten!

Efter att tillslut ha tagit tag i mig själv, fått lite inspiration och hittat den där sladden som för över bilder från kameran till datorn är jag nu redo att komma tillbaka hit ut i cyber rymden.

Men först ska jag sticka iväg och hämta trollungarna från första dagen i skolan (och dagis) packa ner badkläder och lite pic-nic och så tar vi en middag nere vid fantastiska Trollsjön i kvällssolen.

Nej än är inte sommaren över - även om ett nytt kapitel precis har börjat!

En perfekt helg

Ja helgen var skön. 

Helt fantastiskt skön bör jag tillägga och det kändes nog som om vi försökte krama ut det där sista ur sommarvärmen som så tacksamt dröjer sig kvar.

Barfota har jag tassat ner för stigen till sjön på morgonen för att doppa mig i det numera ganska så "friska" vattnet. Jag älskar den där känslan ett morgondopp ger, speciellt nu när man liksom vet att man lever på "lånad" tid om ni förstår vad jag menar.

Jag har känt stigen under mina barfota fötter och förankrat mig själv och tvingat mig själv att vara i det fantastiska "nuet" - långt bort från excelark och triljarder av möten.

Behövde jag det?

Om jag gjorde.

Jag har lyssnat till skogens alla ljud. Fiskarna som plaskar i vattnet. Fågelkompisarna som flyger från träd till träd och jag har observerat trollsländorna cirkla runt och landa nära mig som för att bara stanna till och säga hej. 

Jag har slumrat i solen och återfått de solkyssta kinderna som senaste veckorna så lätt suddade ut.

Och så har jag bara varit.

Med de som jag håller av allra mest.

Deras skratt har fyllt mig med värme och jag har hållit deras små mjuka händer i mina och insupit all den kärlek som så villkorslöst strömmar genom deras små kroppar och hittar vägen ända in till mitt hjärta.

Ja helgen var skön.

Det var en alldeles perfekt helg, och precis det jag behövde för att återvända till det som är jag.

Kräftfest

Igår var det dags för årets första kräftskiva.

Det har blivit något av en tradition nu att vi träffas hos oss, fem familjer här i vår "by" och det brukar alltid vara exceptionellt trevligt. Så även den här gången såklart och ja jag är liiiite trött idag, precis som det ska vara alltså. Jag är dessutom otroligt tacksam att jag inte rörde snapsen (tycker inte om snaps) så förutom trötthet är det inte så mycket som är fel.

En halvskuggig jag med ett fat småländska kräftor och tyvärr var de inte alls så där jättegoda. Smaken var i och för sig helt ok men de var såååååååå småååååå. Små ytte pytte klor. Och det vill man ju inte ha, nä lite mer rejäla grejjer får det nog vara för att jag ska vara nöjd.

Men fasligt trevligt var det i varje fall och nu sitter jag här och försöker få mina barn att somna så att jag själv ska kunna krypa ner i bingen snart. Imorgon drar en ny vecka igång samtidigt som det är dags för alla rutiner och sånt igen. En skolstart, en tillbaka till dagis start och så nya Engelska skolan för storebror som faktiskt smygstartade där redan torsdag - fredag förra veckan.

Men som sagt - nu är hjulet i rullning igen - och det med besked!

Magiska kvällar

Kvällarna är fortfarande sammetslena och näst intill magiska.

Och även om jag börjat jobba igen kan ingenting just nu hindra mig från att gå ner till min sjö när jag kommer hem och ta de där baden som är som balsam för min själ.

Jag sitter där, oftast på bryggan, doppar tårna i det fortfarande varma vattnet och hör hur syrsorna spelar och någon fisk som då och då slår mot den alldeles spegelblanka ytan.

De här kvällarna, när mörkret börjar krypa inpå och allt är precis så stilla och rofyllt, men ändå så fullt av liv som det bara blir en augustikväll i Sverige.

Jag älskar dessa kvällar, och det är nästan så att det smärtar av tanken att det inte kommer att vara såhär för alltid.

Jag skulle kunna stanna i dessa kvällar - för alltid.

Svenska stranden

Min fantastiska och underbara semester närmar sig nu sitt slut och imorgon är det dags för mig att hoppa ur sandalerna och kliva i business kläderna igen. Det känns inte helt ok om jag ska vara ärlig. Jag hade nog gärna fortsatt i den här underbara lunken jag just nu befinner mig i ett bra tag till. 

Igår tog jag alla tre kidsen och så åkte vi ut till Björnöreservatet, längst ut på Ingarö, vid Björkvik för er som känner till området. Det är en helt fantastisk strand och vi hade packat med oss en smarrig lunchmatsäck som vi satt där i värmen och åt och badade i det svenska havet. Jo det är ju lite annorlunda än det hav vi badat i under Juli månad, och det var väldigt skönt att inte behöva oroa sig för hajar eller otäcka strömmar, så mycket kan jag ju säga i varje fall.

Så ja, vi avslutade den här sommaren på topp och de här sista veckorna i Sverige har varit mer än jag kunde ha önskat men jisses vad skönt det har varit och som vi har njutit av vädret. Att A har varit bortrest i fem dagar har varit helt ok eftersom vi har hängt så mycket på stranden, både här vid vår sjö och vid havet, att vi inte hunnit med att sakna honom. Livet blir ju så mycket enklare när det är varmt och man kan vara ute.

Men nu väntas han hem och samtidigt har jag kört de tre älskade till Farmor och Farfar där de ska spendera kommande vecka och njuta av sista sommarlovsveckan innan allvaret börjar på riktigt. Jag vänjer mig aldrig vid det där. Att lämna bort dem. Det är verkligen inte ofta det händer men varje gång skär det i mitt hjärta och jag åkte som vanligt iväg med tårar som strömmade nerför kinderna. Fy vad det är jobbigt att skiljas från sina barn. Jag kan bara försöka förstå hur hemskt det måste vara för dem av er som har varannan veckas liv och jag är så tacksam för att jag har dem hos mig nästan för jämnan... även om det inte heller alltid är en dans på rosor.

Men iiii nu saknar jag dem så att det gör ont, ,tur att jag får fylla huvudet med jobb istället.

Glasspaus på Bullandö

Jag och mamsen posar på Bullandö Marina.

Halloj

Ännu än härlig sommarkväll till ända, men herre jisses vilket oväder vi hade här tidigt i morse. Jag vaknade strax efter fem av att regnet smattrade så hårt att jag på riktigt trodde att dropparna skulle ta sig genom taket. Åskan mullrade och blixtarna avlöste varandra som på löpande band. Jag är till och med rätt säker på att en blixt slog ner i vårt hus för all ström gick och huvudströmbrytaren slog ifrån. Lite otäckt faktiskt och jag som var själv hemma med barnen hade helt plötsligt tre barn och en katt som trängde ihop sig med mig i sängen. Ganska trångt.. men mysigt!

Men regnet skingrade sig någonstans runt nio i morse och efter det har vi haft en solig och fin dag. 

Som traditionen bär så måste man förbi Bullandö Marina minst en gång (gärna fler) varje sommar för att äta den otroligt goda glass de har där. Ja, sen är det ju också väldigt mysigt och trevligt att vandra på bryggorna och har man tid så är en lunch eller middag verkligen att rekommendera på hamnkrogen. 

För oss blev det såklart glass i stora lass och vi satt där ute på en brygga och smaskade med klirrande master som bakgrundsljud.

Halvägs ute i skärgåden som vi ju bor är det så enkelt att ta sig ut en bit och uppsöka de här små godbitarna till ställen som finns lite överralt.. det är alldeles för sällan vi gör det bara. Något det helt enkelt får bli bättring på - så många smultronställen som skärgården erbjuder.

Semesterlunk

Hallen i sommarskrud.

Visst är det härligt nu när alla jackor och stora skor är undanplockade och hallen kan få vara så luftig och fin som den egentligen alltid bör vara.

Här lunkar vi på i sommarvärmen. Det är ju min sista semestervecka så jag passar verkligen på att njuta med barnen så mycket jag kan. Vi har hängt nere på vår "lilla" strand här i närheten både igår och idag och svalkat oss i vattnet. Såklart badar vi också vi vår egen brygga men åker man till stranden träffar man ju i princip alltid kompisar vilket ju är himla poppis för mina tre som inte sett en endaste vän under vår oceantripp.

Just nu har storkillen cyklat iväg för att leka och de två små leker för tillfället så fint med varandra att jag har lite tid att kika in här. Snart går vi ner och tar det obligatoriska kvällsdoppet och så går jag och funderar på om jag verkligen ska göra de där marängerna jag tänkte ha till en efterrätt imorgon när mamsen och bror med familj kommer hit. Det känns inte så super lockande att ställa sig och baka just nu... skulle hellre svepa in mig i en badrock, smörja in mig i en fet, gosig kräm och sjunka djupt ner i soffan med en bra sommarfilm efter kvällsdoppet. Vi får se. TV är något jag knappt sett alls på snart 2 månader och i och med att kvällarna nu blir mörkare igen känns det lite mysigt med lite sommar TV.

En annan sak som rör sig i mitt huvud är också den otäcka skogsbranden som härjar. Fy vad hemskt och så fruktansvärt för alla drabbade. Jag tänker på er och speciellt tänker jag på min vän Eva-Lisa som bor i närheten. Jag hoppas att ni mår bra och att branden snart är släkt. Jag var nyss ute på gårdsplanen och kunde då känna brandrök så nu har alltså röken tagit sig ända hit till Stockholm/Nacka. Otäckt!

Hm.. nu är det oroväckande tyst i huset... och det kan bara betyda en sak.. trubbel...

Got to go!

Kvällsdopp

Ja vi är ju hemma igen!

Hemma och njuter som alla ni andra av den fantastiska svenska sommaren. Vi kom hem, packade om väskorna och spenderade några dagar i Värmland hos vänner. Men nu är vi hemma igen i vårt alldeles egna hus. Vårt hus i skogen och med vår egen brygga.

Om det är skönt?

Jag tror inte att jag behöver svara på den frågan.

Vår älskade brygga där så otroligt mycket tid spenderas under sommarmånaderna. Det allra bästa är kvällsdoppen. Då vattnet är varmare än luften, sjön alldeles stilla och himlen färgas rosa. 

Den stunden alltså.

De stunderna är något jag lever på resten av året.

Så ja,

Vi är hemma igen och jag har en sista vecka att njuta för fullt innan det är dags att bege sig tillbaka till arbetet igen och jag ska göra allt jag kan för att den svenska sommaren ska tränga in under mitt skinn, blandas med ö-livet och bli till minnen inför vintern.

Ett brusande hav

Idag var vi - igen, för vi var även där igår, vid en "svart" strand och badade i värmen. En helt underbar kilometerlång sandstrand med den mjukaste och mest finkorniga strand ni kan tänka er - fast inte vit, utan svart. Inte en enda sten, korall eller snäcka, bara den mjuka stranden som fötterna sakta sjönk djupt ner i när man promenerade på sanddynerna.

Vågorna var relativt stora. Mindre idag än igår, men ändå så stora att barnen hade väldigt, väldigt roligt och jag lite nervöst satt och bevakade varje rörelse ute i vattnet. Det är så förrädiskt - det här havet och jag vågar inte för en sekund lita på att det är aktsamt mot mina små.

Trots att stranden är bevakad av "lifeguards" är det bara en ytte pytte remsa av den superlånga stranden man får bada vid. Strömmarna är farliga och utanför den konstgjorda "muren" en bit ut i vattnet, där vågorna bröt, simmar de farliga och otäcka hajarna. Jag har nog aldrig haft så mycket respekt för ett hav som för Indiska Oceanen och den del som omger  La Réunion. 

För bara ett par dagar sedan blev en surfare tagen av en haj inte långt här ifrån och dagen efter blev en man som stod ute på en klippa och fiskade bortspolad av en våg och återfanns aldrig. Otäckt så det förslår, så nej, jag är inte kaxig när det kommer till det här brusande havet.

Den vackra svarta stranden, men här bakom får man inte bada och om ni tittar riktigt noga ser ni skyltar uppsatta som varnar för haj. Jag höll mig till det "trygga" området  och surfade i vågorna tillsammans med barnen.

Men farligt är otroligt vackert här mitt ute i det blå.